Our Crib

Här kommer bilder på insidan av vår lägenhet på Oakwood.

Mitt och Jennys rum!

Man kunde gå rätt ut till pation från vårt rum!

Walk in closet :)

Mitt och Jennys badrum!

Vardagsrummet. Tv hörnan!

Matplatsen/studiehörnan!

Köket!

Vardagsrummet igen!

Utsikt från pation! Garage :)

Mer garage!

Pation!

Det var alltså en two bedroom apartment (3:a) som jag delade med tre andra svenska tjejer. Så vi var alltså två i varje sovrum. Jag kände ingen av mina roomies innan men visste ju att de var svenska, vilket kändes tryggt när man kom till en ny stad i ett annat land. Boendet fixade förmedlingen jag åkte med genom skolan. Dyrt men fräscht boende och lyx med pool etc.

Waiting

Jag anlände nån timma innan jag egentligen behövde på Oakwood. Så i väntan på att få flytta in i lägenheten relaxade jag lite här! Inte helt fel kan jag säga :) På taket på den låga byggnaden till vänster finns även en tennisbana. Lyx, lyx, lyx!

We Don't All Have to Be the Same

Me, myself and I

Storstädning, dusch, pastasallad, ett glas rödvin, smörja in fötterna med fet fotkräm, samt färga ögonbrynen. Idag har jag en rå om mig själv kväll, det är viktigt med såna kvällar ibland. Inga planer ingen stress, bara jag. I dvd:n rullar Elizabethtown. Jag njuter av ännu ett glas rött och drömmer om en road trip genom USA. Filmen har inte bara den bästa road tripen utan även ett riktigt bra soundtrack. Jag gillar filmen och jag gillar Kirsten Dunst!

Pics: KirstenImages.com

Oakwood Apartments

Den 19:e augusti 2006 checkade jag ut från Travelodge och tog en taxi till vackra Marina del Rey. I Marina del Rey ligger nämligen Oakwood Apartments som var mitt hem de första fyra månaderna.


Oakwood Apartments ligger på Via Marina men även i korsningen Via Marina/Washington Blvd.


Det underbara poolområdet jag njöt till fullo av i fyra månader. Det finns även jacuzzi och flera grillplatser med grillar, bord och stolar runt poolen.

I de här sköna solstolarna låg jag ibland och pluggade.

Jag bodde längst ner till vänster. Man ser bara pation/uteplatsen på bilden.

Grindar finns det gott om för att hålla obehöriga borta.

Huvudbyggnaden sedd från baksidan. Till vänster ligger receptionen och till höger Convenience Store som fick sig ett och annat besök då sötsuget kickade in eller då man behövde ett nytt telefonkort till Sverige. På övre plan, ovanför affären, ligger gymmet med utsikt över poolen. Till vänster hittar man office room med tre datorer, fax, kopiator och skrivare. Sällskapsrum med biljardbord och sittplatser ligger även på detta plan. På nedre plan (källarplanet) finns ett stort konferensrum där det serverades pizza varje måndagskväll och brunch varje söndagsförmiddag. Super Bowl och liknande kunde man också titta på gemensamt där.

På väg ut från området. Gatan rakt fram heter Admiralty Way och följer den vackra marinan.

Via Marina, där ligger alltså Oakwood Apartments. Husen på bilden ser man ofta i bakgrunden på film, senast jag såg dem var i Valentine's Day.

Om man går till vänster ungefär i mitten av palmraden så kommer man till marinan.

Och om någon nu känner sig sugen på att hyra en lägenhet på Oakwood Apartments så har ni telfonnumret här :)

the First Days

Mina första två dygn tillbringade jag här på Travelodge Motel i Santa Monica.






Jag checkade in runt kl 16, kollade rummet och bestämde mig sedan för att utforska omgivningen lite. På min lilla promenad hamnade jag vid Trader Joe's där jag inskaffade vatten, veg. sushi (sån där färdigförpackad) och jordgubbar. Det var första gången jag åt sushi och det var bland det äckligaste jag någonsin ätit. Föga anade jag då ;) Jordgubbarna däremot de var det absolut godaste jag någonsin ätit. Svenska jordgubbar kan slänga sig i väggen jämfört med Kaliforniska. Efter jordgubbarna somnade jag, jetlaggad till max, kl 18.45.

Dag två däremot vaknade jag tidigt och var hur pigg som helst. Efter en dusch käkade jag lite av motellets 'exklusiva frukost', rostbröd och juice ;) Sedan begav jag mig än en gång av på upptäcktsfärd med min kassa mobilkamera. Denna gång i andra riktningen, vilket tog mig ner till Santa Monica Beach.




Ungefär här vid den sista bilden fick jag ett nummer av en kille som hette Dave. Han frågade efter mitt, men jag fann mig snabbt och sa att jag kom från Sverige dagen innan och inte hade hunnit skaffa amerikanskt nummer än. Den ursäkten använde jag fler gånger sen då jag inte ville ge ut mitt nummer ;) Jag ringde honom aldrig, men alltid kul att bli uppskattad, speciellt som man knappt hunnit landa på amerikansk mark.

Looking Back

För exakt fyra år sedan, den 17 augusti 2006, vinkade jag av mina föräldrar på Landvetter i Göteborg. Vi kramades och jag och mamma fällde några små tårar. Pappa skrattade lite åt oss och då började jag också skratta och torkade tårarna. Jag ringer när jag kommit fram sa jag. Sedan påbörjade jag mitt livs hittills största äventyr. Jag var nervös samtidigt som jag var helt uppspelt. Jag kunde inte fatta att jag äntligen var på väg dit jag velat åka i flera år. Målet var Kalifornien och möjligheternas stad Los Angeles.

Jag flög med Air France och mellanlandade på Charles De Gaulle i Paris. Förutom otrevliga fransmän på flygplatsen har jag enbart positivt att säga om Air France. Allt funkade som det skulle. Säkerhetskontrollerna var hårda och tog tid, men jag tyckte det var skönt eftersom jag kände mig nästan säker på att övriga passagerare inte kunde smuggla in något på planet. I kön till boardingen stod jag förresten endast en meter från Djimon Hounsou. Jag var inte ens i Hollywood och hade redan sett min första Hollywoodskådis ;)

Efter en lång flygresa med 3 glas rödvin och knappt nån sömn landade jag på LAX kl 13.15 amerikansk tid. Där var det ytterligare visumkontroll innan jag äntligen fick komma ut känna värmen slå emot mig. Jag andades in L.A. och kände hur det pirrade i hela magen! Jag var framme!

Working Girl

I morgon börjar jag nytt jobb. Jag borde vara nervös, men är det inte. Nervositet till viss del är bra, det fick jag lära mig när jag pluggade acting i Los Angeles. När man är nervös presterar man oftast bättre så jag vet inte riktigt hur jag ska känna över det faktum att jag inte är det minsta nervös. Hur jag känner över jobbet vet jag inte heller för tillfället, det återstår att se.

Inspiration

Inspiration är att träffa en sådan människa som på ett eller flera sätt är precis så som man själv vill vara. Jag träffade precis en tvättäkta svensk globetrotter. Hon har bott på olika ställen över i stort sett hela världen. Australien, Mallorca, Schweiz och USA för att bara nämna några. Vissa platser tillbringade hon en kortare tid på och vissa längre. Vi, två för varandra okända människor, pratade konstant i 50 minuter om allt och ingenting med fokus på resor. Trots att hon inte bara upplevt framgångar utomlands, utan även motgångar, ångrar hon inte sitt liv och sina resor för en sekund. Hon sa att hon kände direkt att jag är som henne och att jag definitivt ska ta mig tillbaks till USA eftersom det är det jag vill. För mig kändes det som att träffa en äldre visare tvillingsjäl. Jag fick en inblick i hur jag vill att mitt pensionärsjag ska vara. Jag vill inte heller ångra mig och oftast ångrar man ju faktiskt inte det man gjort utan det man inte gjort.

Just a Thought

Tip the world over on its side and everything loose will land in Los Angeles.

-Frank Lloyd Wright.

... Does being rootless then mean you're bound to end up in Los Angeles?

Wanderlust

Pic: Alex Prager

wanderlust
noun.A very strong or irresistible impulse to travel.

[German : wandern, to wander (from Middle High German) + Lust, desire (from Middle High German, from Old High German; see las- in Indo-European roots).]

(Definition)