Förra veckan körde jag ut broschyrer på jobbet och åkte bland annat till Sandviks kyrka. Jag skulle lämna broschyrer på sommarcaféet, men kom för tidigt så de hade inte öppnat. På parkeringen utanför kyrkan stod en husvagn, men den åkte strax efter att jag kom. Därefter var det bara jag där. Jag och tystnaden. Och naturen förstås. Vinden som prasslade i löven, bin som surrade och fiskar som slog i vattnet. Jag anser mig själv vara en stadsmänniska, men stillheten i Sandvik var nästan magisk!
2 kommentarer:
Jag har alltid drömt om att gifta mig där =)
Jag vet ;)
Skicka en kommentar