Destiny

Mia fick mig att fundera på det här med öde. Ibland tvivlar jag på att ödet har något bra planerat för mig, men nu sitter jag ju faktiskt här i staden där allting händer. I staden där jag allra helst vill vara. Saker och ting hade kunnat gå annorlunda om ödet velat annorlunda. Jag menar tänk om du varit mitt öde. Hur lycklig hade jag varit nu då? Det är ju här jag vill vara. Här jag vill bo. Här jag vill leva. För saken är den att här lever jag. Här känner jag mig levande på ett helt annat sätt än jag gör i Sverige. Sen har jag ju också honom jag undrar över. Tänk om han var mitt öde och jag missade det? Fast så får det ju bara inte fungera. Det går jag inte med på. I så fall vill jag ha en chans till. Eller så hoppas jag att ödet, precis som Mia sa, har annat planerat för mig.